Hur snabbt glömmer man en kata?

Jag har inte kört ett teknik- och katapass sedan september, det är den längsta tiden någonsin som jag gått utan teknikträning. De gånger jag tränat denna terminen blir det oftast fighting, eftersom det dels är roligast, men dels också ger mig en bra genomkörare rent fysiskt.

Nu säger jag inte att teknik och kata inte är ansträngande - för det är det om man lägger fokus i det (tro inget annat). Men nu är det som det är. Och då undrar jag: hur länge kommer det dröja innan alla kator och all teknik försvinner ur mitt koordinationsminne?

Kommer jag att dyka upp på ett katapass nästa termin och vara helt vilsen? Förmodligen. Men bara det kan ju bli humoristiskt i sig. Åtminstone för mina träningskompisar.

Mjölksyrans hämnd

Efter två träningsfria veckor var det dags igen igår. Sempai Maria körde passet och det var en riktig genomkörare. En hel del sparringronder och därefter avslutande intervallträning. Och jag kände igen känslan, när man står där och aktivt tänker att man förmodligen kommer att svimma och absolut inte orka... likväl så orkar man. Och efteråt är känslan precis lika skön som den alltid är.

Körde intervallövningarna (med mitts-sköld) mot Patrik, och slogs av en fantastisk avundsjuka gentemot detta fysiska praktexemplar. Det där med mjölksyra är inte något som bekommer honom. Han bara slappnar av i tio sekunder, sen vräker han på för fullt igen. Medan man själv flåsar och frustar och känner att det krävs minst två minuter mellan intervallerna för att man ska kunna återhämta sig.

Grundkondition, någon?

Brist på träning - brist på disciplin

Jag blir irriterad på min dåliga karaktär. Så fort jag går in i perioder då jag tränar dåligt släpas allt annat med i fallet. Det handlar naturligtvis främst om kosthållningen, men även att ta vara på andra möjligheter att träna.

Det är ungefär som om min hjärna ställer in sig på mottot att när jag inte tränar karate så är det fritt fram att käka onyttigt. Men, seriöst, gränsen för tungvikt går vid 80+, inte 100+. Sedan kan jag själv tycka att jag borde utnyttja möjligheterna att till exempel dra en snabb löprunda hemmavid, när jag inte kan komma iväg för ett träningspass. 30 minuter får man lättare in än 2 timmar, så är det.

Men icke!
Denna höst är i all sanning mörk.

Måndag hela veckan

Ny måndag, ny vecka och efter en helg med sängliggandes med feber, halsont och huvudvärk inser jag förstås att det inte blir någon träning idag eller imorgon. Och eftersom det är kört resten av veckan blir det alltså ännu en träningsfri vecka. Hrm. Halsen är fortfarande ond, så lika bra är väl det.

I helgen var det lag-RM i Mjölby, har inte lyckats spana in resultaten ännu. Vet att min klubb hade ett lag med och frågan är hur det gick i den hårda konkurrensen.

"Ett fult påhopp"

När jag kom ner i dojon igår möttes jag av Örjan. Eller, rättare sagt, av Örjans iskalla blick. Psykopatblick, skulle man kunna säga.

"Det där blogginlägget du skrev? Det var ett riktigt fult påhopp. Det var ovärdigt. Du kommer att märka vad jag tycker sen, inne på mattan."

Örjan är en man som alltid står för vad han säger, därför var det med lättnad jag inte fick fightas mot honom igår. Och, om det nu inte varit för Örjans leende skulle jag faktiskt varit ångerfylld på riktigt.

Passet var förresten riktigt skönt. Min konditon - som vanligt obefintlig. Fick gå tunga matcher, Magnus, Robban, Aldo, Stefan. Det tog på krafterna. Mot Robban envisades jag med att köra mycket knän, han tyckte nämligen jag var lite dålig på det sist vi körde. I gengäld fick jag visserligen en spark i huvudet, men det får man ta. Magnus och jag hade på förhand sagt att vi skulle ta det lugnt mot varann. Men, hm, hur blev det med det?

Men det är en skön känsla i kroppen idag. Det känns att jag fightades igår. Stefan sade efteråt: "Jag körde en lite annorlunda stil idag. Mer avstånd, och sen in med mer styrka och kraft i teknikerna när jag attackerar". Tack! Det märktes :)

Gästprotest på Egons fest

Det har inte varit en bra träningsvecka för mig, andra saker (livet) har kommit före och det är väl helt OK. Jag tänker dock träna ikväll, ska bli grymt kul.

För övrigt har jag flera gånger denna vecka insett det jag redan vetat. Att det förmodligen inte finns något otrevligare ställe än Stockholms tunnelbana i rusningstrafik. Jävlar med negativ energi det flödar ur folk (inklusive mig själv).

Jag som är en riktig solstråle annars...

Bra motståndare

Det har varit en riktigt bra sparringvecka, och det som varit allra bäst är att jag fått möta riktigt bra och roliga motståndare både måndag och torsdag.

Gårdagens pass bjöd på riktigt givande sparringronder. Efter ett ganska lugnt (tempomässigt) pass med fokus på avståndsbedömning var man sugen på att fightas. Och när man har flytet att få möta Lukas, Karin, Aldo, Peter, Marina, med flera, så känns det inspirerande. Alla har sin egen stil och alla ger och tar.

Allra mest inspirerande är det att gå mot Lukas, som är åter på klubben efter en utflykt norrut. Han är otroligt skicklig; och varje råd man kan få från honom känns tacksamt. Vi resonerade en del kring långsamhet kontra styrka i teknikerna - ett resonemang som ungefär handlade om att det man saknar i snabbhet får man kompensera med resoluta och starka tekniker. Något för mig att tänka på, förstås. Mitt problem när det gäller just starka tekniker är att jag har aningen svårt att bedöma exakt var gränsen går.

Körde som sagt även mot Karin, och det är alltid kul. Trots att hon alltid brukar sparka mig i huvudet en gång för att sätta mig på plats...